Vill dina läsare missförstå dig?

Utanför porten där jag bor har någon ställt en askkopp med tillhörande uppmaning. Släng fimparna här! Ja, var egentligen?

Vilka läser dina texter?

När jag håller skrivkurser brukar jag fråga kursdeltagarna vilka som läser deras texter och hurdana de är. En sak som är bra att veta om sina läsare är om de är välvilliga eller illvilliga. Välvilliga läsare kommer att fimpa i krukan, för de fattar vad skribenten menar. Illvilliga läsare kommer att flina skadeglatt och demonstrativt fimpa strax utanför, för det är faktiskt dit pilen visar.

Gillar de dig? 

Om dina läsare gillar dig och vill göra rätt så funkar kommunikationen oftast ganska bra. Om läsarna ogillar dig, ditt företag eller ditt budskap så måste du anstränga dig mer. Då får det inte finnas luckor i texten, och det får inte finnas möjligheter till illvilliga tolkningar.

Anpassa dig till det!

Att skriva så vattentätt att ingen kan misstolka dig tar tid. Å andra sidan tar det ofta ännu mer tid att städa upp efter en misstolkad text. Därför är det bra att fundera på hur dina läsare kommer att läsa. Är de illvilliga eller välvilliga?

Dagens språkutmaning: juristiska

Härom dagen träffade jag en jurist för att hjälpa henne med en text som hon skriver för sin myndighet. Vi pratade om det typiskt juridiska språket och hur man kan göra det mer begripligt för oss vanliga dödliga. Det var roligt!

När jag skulle gå fick jag med mig ett klipp som hon i sin tur fått av en gammal kollega. Det hade uppenbart cirkulerat lite bland jurister.

Varsågoda att bena upp: Att det inte utom rimligt tvivel är visat att en händelse inte inträffat innebär därför inte att tingsrätten inte finner att den inte inträffat utan endast att den inte utom rimligt tvivel inte har inträffat.

Trevlig helg så länge!

Vi, du, ni — små ord som väcker stora känslor

Det är upprörande med pronomen! Ni kanske är smartare än jag och redan har förstått det, men jag har precis nyss kopplat ihop folks upprördhet över hen, du, ni och vi. Alla pronomen har orsakat debatt någon gång!

Han, hon, hen — allt annat än neutrala ord

Ingen som följer språk- eller samhällsdebatten kan ha missat hen-debaclet. Det går i vågor, med en topp då och då när folk slår knut på sig själva i sin oro över om barn ska få vara barn längre och så vidare. Sen följer några veckor av lugn. Jag tänker INTE ge mig in i den debatten nu.

Du — var mycket, mycket upprörande!

Själv är jag för ung för att minnas du-debaclet, men det lär ha varit riktigt stormigt. Min pappa har berättat om hur min annars mycket vänliga och ostroppiga gammelfaster vände på klacken i en affär där hon blev duad. ”Får jag hjälpa dig med något?” frågade biträdet och neg. Gammelfaster tog det som en förolämpning.

Nu är du neutralt. Skatteverket gjorde en undersökning för några år sedan där de kollade hur folk ville bli tilltalade, och du vann.

Ni — har blivit nästan lika upprörande

Nu är du-tilltal i affärer helt neutralt. I stället är det niandet som väcker känslor. Vissa avskyr verkligen att bli niade. De tycker att den som niar signalerar avstånd och kyla. Jag tycker mest att det låter tillgjort och fånigt.

Det är också bra att komma ihåg att min gammelfaster inte hade gillat att bli niad heller. Hon ville att biträdet skulle kalla henne frun eller fråga "Kan jag hjälpa till med något?". Det är därför språket är fullt av konstiga fraser utan tilltal, som "Får det lov att vara lite påtår?" eller "Vad tycks om den här varan?". Niandet uppåt är nytt i Sverige, men det är en annan historia som du kan läsa lite mer om på lingvistbloggen.

Vi — faktiskt mist lika hett!

Till och med vi kan vara känsligt. Kan Socialstyrelsen skriva Vi har undersökt …? Ja, säger jag. Njaaa, säger mina kursdeltagare, handläggare på Socialstyrelsen. Ironiskt nog medan Bror Rexed blickar ner på oss från väggen, han som fick fart på du-reformen genom att införa duande på Socialstyrelsen.

På Länsstyrelsen i Norrbotten har jag samma diskussion men med andra kursdeltagare. ”Det kryper i kroppen på mig när jag tänker på att vi skulle skriva vi om länsstyrelsen” säger en deltagare, och det syns faktiskt hur håret reser sig på henne. Varför? Det kan hon inte riktigt säga, men det känns INTE bra. Och så är det, pronomen känns.

Jag och mina kursdeltagare kommer överens om att det är Myndigheternas skrivregler som normerar deras texter, och där står det att vi är ok. Det måste framgå vilka vi är, men sen är vi ok. De köper det, men det känns inte bra.

Jag påminner om du-reformen, visar hur mycket enklare texten blir med vi och tröstar med att man vänjer sig.

Alla pronomen är visst upprörande

Pronomen väcker starka känslor. Det är lustigt, för de betyder ju egentligen ingenting. De refererar bara till någon eller några som vi redan har pratat om.

Kanske beror det på att vi ändå avslöjar en del om hur vi tänker på den som vi pratar om. Tänker vi på kunden som en jämlike? Tänker vi på länsstyrelsen som en grupp där vi ingår?

Pronomen är känsliga, helt enkelt. Kanske rent av upprörande. Det kan vara bra att komma ihåg innan man ger sig på att ge råd om dem. Och Skatteverkets undersökning som jag berättade om, den visade att alla de förslagna tilltalsorden blev utskällda av någon. Inga pronomen är neutrala.

Dags att skifta fokus?

En händelse kan beskrivas på så många sätt! Det blev extra tydligt i går, när löpsedlarna basunerade ut att tre personer hade haft möte om ett planerat bröllop.

Löpsedeln förvånade mig, för jag hade snarare förväntat mig att Madde eller Jöback skulle vara den intressantaste personen på mötet. Alltså:

Maddes bröllopsmöte med Chris och Jöback
eller
Jöbacks bröllopsmöte med Madde och Chris

Visst får man olika bild av mötet beroende på vem som är i fokus? Att Chris skulle ha kallat till mötet är förvånande. Är han verkligen drivande i det här projektet? Eller var det något slags krismöte? Vad vill han egentligen?

Som löpsedel betraktad är den hur som helst lyckad. Jag skulle inte reagerat på något av de andra alternativen. Nu blev jag nyfiken.