Det är lockande att försöka vitsa till det när man skriver. En lyckad tillvitsning kan höja en text och göra att man kommer ihåg den, berättar om den för sina vänner och kanske till och med köper ett budskap som man var tveksam till tidigare. Men misslyckade vitsar kan skapa en helt oanad mängd irritation. Är det värt det?
Vitsar behöver inte vara roliga
Till att börja med: en vits behöver inte alltid försöka vara rolig. Ibland räcker det med att vara överraskande. Bryta normen. En vanlig typ av textvitsande är katakreserna, när man tar ett fast uttryck och ändrar det lite eller blandar ihop det med ett annat, som när Per Elofson sa att "det är bara att bryta ihop och komma igen".
Se upp för besserwissern
Faran med katakreser, och kanske med vitsande i stort, är att läsaren kanske inte förstår att du bryter normen med avsikt. Det finns många tråkmånsar och besserwissrar där ute som tror att normbrott alltid är oavsiktliga och beror på att vi skribenter inte vet vad vi gör.
SL borde se upp
Till exempel: SL har börjar köra nya spårvagnar mellan Plattan och Djurgården. De nya spårvagnarna är så tysta att folk riskerar att bli påkörda, och SL har därför lagt ut stora varningstexter på marken vid övergångsställena.
De hade kunnat skriva "Se upp!", vilket är ett etablerat uttryck när man vill varna folk, men valde i stället att skriva "Titta upp!". Genom att skriva så får de kanske folk att studsa till lite och faktiskt titta upp. Överkörningarna minimeras, samhället sparar sjukvårdskostnader och SL slipper trafikstörningar. Målet uppnått! Så långt är allt gott och väl.
Nu är det bara så att SL har lagt ut några översatta varningstexter, till exempel vid Dramaten där det finns en massa ouppmärksamma turister. Där står det "Look up!", enligt samma princip. Denna text får dock inte samma effekt, i alla fall inte på oss svenskar. Vi uppfattar den nämligen inte som ett avsiktligt normbrott utan som en översättningsmiss.
Förnumstiga insändare i tidningarna påpekar att den korrekta översättningen av se upp blir look out, och att SL borde skaffa sig en ordlista. Vad det faktiskt står i de svenska texterna verkar ingen ha sett. Var det värt att vitsa till det? Nej.
Ibland är det värt att vitsa till det
På en webbplats där man kan hyra akvarier till sitt kontor skriver uthyrarna att man med ett akvarium kan välja den bästa av två världar. Den bästa? Jag testar uttrycket på några kompisar som snabbt dömer ut skribenten som en klåpare och konstaterar att det ska vara "det bästa av ...", alltså att man plockar russinen ur de två världarna (jag gjorde det där med flit!).
Men kanske menar de inte så. Kanske menar de att man ska komma ut ur sitt kontorsbås, gå fram till akvariet och för en stund välja den världen i stället, titta in i fiskarnas harmoniska värld och aktivt välja bort sin egen torra tillvaro en stund. Fiskarnas värld är bättre, jag väljer den.
Var det värt det? Ja, kanske. Jag har i alla fall tänkt så mycket på den här texten att jag vet exakt vart jag skulle vända mig om jag ville hyra akvarium.
Våga och vinn, men testa först
Det är farligt att vitsa, men det är ju roligt också. Så vad kan man göra? Man kan naturligtvis bli lite tråkigare och därigenom försäkra sig om besserwisserläsarnas respekt, men man kan också lära sig att testa sina vitsar på folk innan man använder dem i text. Twittervitsa först, kanske, eller ta ett vitsvarv på kontoret. Fattar folk? Inte? Då är det kanske trots allt bäst att låta bli.
