Dagens språkutmaning: juristiska

Härom dagen träffade jag en jurist för att hjälpa henne med en text som hon skriver för sin myndighet. Vi pratade om det typiskt juridiska språket och hur man kan göra det mer begripligt för oss vanliga dödliga. Det var roligt!

När jag skulle gå fick jag med mig ett klipp som hon i sin tur fått av en gammal kollega. Det hade uppenbart cirkulerat lite bland jurister.

Varsågoda att bena upp: Att det inte utom rimligt tvivel är visat att en händelse inte inträffat innebär därför inte att tingsrätten inte finner att den inte inträffat utan endast att den inte utom rimligt tvivel inte har inträffat.

Trevlig helg så länge!

Vi, du, ni — små ord som väcker stora känslor

Det är upprörande med pronomen! Ni kanske är smartare än jag och redan har förstått det, men jag har precis nyss kopplat ihop folks upprördhet över hen, du, ni och vi. Alla pronomen har orsakat debatt någon gång!

Han, hon, hen — allt annat än neutrala ord

Ingen som följer språk- eller samhällsdebatten kan ha missat hen-debaclet. Det går i vågor, med en topp då och då när folk slår knut på sig själva i sin oro över om barn ska få vara barn längre och så vidare. Sen följer några veckor av lugn. Jag tänker INTE ge mig in i den debatten nu.

Du — var mycket, mycket upprörande!

Själv är jag för ung för att minnas du-debaclet, men det lär ha varit riktigt stormigt. Min pappa har berättat om hur min annars mycket vänliga och ostroppiga gammelfaster vände på klacken i en affär där hon blev duad. ”Får jag hjälpa dig med något?” frågade biträdet och neg. Gammelfaster tog det som en förolämpning.

Nu är du neutralt. Skatteverket gjorde en undersökning för några år sedan där de kollade hur folk ville bli tilltalade, och du vann.

Ni — har blivit nästan lika upprörande

Nu är du-tilltal i affärer helt neutralt. I stället är det niandet som väcker känslor. Vissa avskyr verkligen att bli niade. De tycker att den som niar signalerar avstånd och kyla. Jag tycker mest att det låter tillgjort och fånigt.

Det är också bra att komma ihåg att min gammelfaster inte hade gillat att bli niad heller. Hon ville att biträdet skulle kalla henne frun eller fråga "Kan jag hjälpa till med något?". Det är därför språket är fullt av konstiga fraser utan tilltal, som "Får det lov att vara lite påtår?" eller "Vad tycks om den här varan?". Niandet uppåt är nytt i Sverige, men det är en annan historia som du kan läsa lite mer om på lingvistbloggen.

Vi — faktiskt mist lika hett!

Till och med vi kan vara känsligt. Kan Socialstyrelsen skriva Vi har undersökt …? Ja, säger jag. Njaaa, säger mina kursdeltagare, handläggare på Socialstyrelsen. Ironiskt nog medan Bror Rexed blickar ner på oss från väggen, han som fick fart på du-reformen genom att införa duande på Socialstyrelsen.

På Länsstyrelsen i Norrbotten har jag samma diskussion men med andra kursdeltagare. ”Det kryper i kroppen på mig när jag tänker på att vi skulle skriva vi om länsstyrelsen” säger en deltagare, och det syns faktiskt hur håret reser sig på henne. Varför? Det kan hon inte riktigt säga, men det känns INTE bra. Och så är det, pronomen känns.

Jag och mina kursdeltagare kommer överens om att det är Myndigheternas skrivregler som normerar deras texter, och där står det att vi är ok. Det måste framgå vilka vi är, men sen är vi ok. De köper det, men det känns inte bra.

Jag påminner om du-reformen, visar hur mycket enklare texten blir med vi och tröstar med att man vänjer sig.

Alla pronomen är visst upprörande

Pronomen väcker starka känslor. Det är lustigt, för de betyder ju egentligen ingenting. De refererar bara till någon eller några som vi redan har pratat om.

Kanske beror det på att vi ändå avslöjar en del om hur vi tänker på den som vi pratar om. Tänker vi på kunden som en jämlike? Tänker vi på länsstyrelsen som en grupp där vi ingår?

Pronomen är känsliga, helt enkelt. Kanske rent av upprörande. Det kan vara bra att komma ihåg innan man ger sig på att ge råd om dem. Och Skatteverkets undersökning som jag berättade om, den visade att alla de förslagna tilltalsorden blev utskällda av någon. Inga pronomen är neutrala.

Dags att skifta fokus?

En händelse kan beskrivas på så många sätt! Det blev extra tydligt i går, när löpsedlarna basunerade ut att tre personer hade haft möte om ett planerat bröllop.

Löpsedeln förvånade mig, för jag hade snarare förväntat mig att Madde eller Jöback skulle vara den intressantaste personen på mötet. Alltså:

Maddes bröllopsmöte med Chris och Jöback
eller
Jöbacks bröllopsmöte med Madde och Chris

Visst får man olika bild av mötet beroende på vem som är i fokus? Att Chris skulle ha kallat till mötet är förvånande. Är han verkligen drivande i det här projektet? Eller var det något slags krismöte? Vad vill han egentligen?

Som löpsedel betraktad är den hur som helst lyckad. Jag skulle inte reagerat på något av de andra alternativen. Nu blev jag nyfiken.

Hur hänger det ihop?

Det är inte alltid så lätt att förstå vad folk menar när de skriver. Ibland är det extra svårt, som när skribenten påstår flera saker i rad utan att visa hur de hänger ihop. Då är man tvungen att gissa för att få ihop det.

Kör långsamt eftersom ...?

I dagens DN finns en bild på denna fina skylt från Swaziland, inskickad av Anders Björkman i Stockholm.

Kör långsamt, parlamentet sammanträder! Man kan ställa många frågor om denna skylt, till exempel hur långt detta sammanträde är med tanke på att skylten har börjat rosta, men i första hand undrar jag hur de två påståendena hänger ihop. Brukar sammanträdena sluta med att ledamöterna okontrollerat protesterande väller ut på på vägen utan att se sig för? Eller sammanträder de faktiskt på vägen? Texten ger inga ledtrådar.

Ta hänsyn till ... vad?

Skylten påminner mig om en annan skylt som jag fotade i en klädaffär i julas:

Även här finns två påståenden, om man är lite generös och tolkar tacket som en påstående (vi tackar dig för ... eller du borde ta hänsyn till ... ). Men hur hänger de ihop? På vilket sätt borde jag ta hänsyn till att de har bytt kassasystem?

Det mest troliga är att de som står i kassan kommer att vara lite extra fumliga och långsamma under några dagar och att jag borde ta hänsyn till att de faktiskt inte har det så lätt med det nya systemet. Men att personalen är klumpig vill man kanske inte skriva på skylten. Läsaren får tolka in det själv.

Visa sambanden!

Om du vill göra dig förstådd så är det smart att visa hur saker hänger ihop i texten. Börja med att påstå något och förklara sedan varför. Använd gärna ord som eftersom, det beror på, därför, alltså. 

Fundera också på vad som är det primära och vad som är effekten. Välj mellan 

1. Vi har bytt kassasystem och därför kan det ta längre tid än vanligt i kassan. Tack för att du har förståelse för detta.
2. I dag kan det ta längre tid än vanligt i kassan eftersom vi just har bytt kassasystem. Tack för att du har förståelse för detta.

Jag röstar på nummer två, för jag bryr mig faktiskt väldigt lite om deras kassasystem. Nästa steg är att hitta ett bättre alternativ till formuleringen tack för att.

Kan man säga "den" om människor?

– Har du sett Pelle?
– Nej, men jag ska träffa den i kväll.

Så kan man väl inte säga? Eller? Så här då?

– Har du sett Pelles skor?
– Nej, men dess strumpor ligger i hallen.

Knappast, va? Varför inte? För att den bara kan syfta på saker och djur. Om Pelle är en människa så måste man säga han (eller hon eller hen, beroende på vem Pelle är). Men det fanns en tid då det var helt normalt att säga den om människor, åtminstone i vissa situationer. Om du inte tror mig så kan du gå till närmsta kyrkogård. Där kan man hitta gravstenar som ser ut så här:

Den som är intresserad kan också fundera på varför det känns helt okomplicerat med den i början på den här meningen (alltså Den som är intresserad ...). Här refererar jag ju också till en person (dig), men kopplingen är lite svagare än den var till Pelle. Ju svagare koppling desto mer naturligt med den.

Regeln att den inte kan användas om människor ligger i vår språkkänsla (som alla språkregler egentligen) och språkkänslan kan helt uppenbart förändras. Faktum är att den kan förändras ganska fort. Det kan vara bra att hålla i minnet när man försöker avgöra språkdiskussioner med argumentet ”det låter konstigt”. Det kanske inte kommer att låta konstigt om några år. Man vänjer sig.

– Har du sett Pelle?
– Nej, men jag såg dess maka bakom kyrkan.

Pratar du helst om dig själv?

Ett budskap består alltid av två delar: det du säger och hur du säger det.

Samma föräldraskap men med olika fokus

En polares chef ska snart vara pappaledig. Han berättade det på ett personalmöte med orden ”min tjej ska ha barn”. Jo, det var han som var pappa. Jo, han räknade med att vara hemma med barnet. Ändå avslöjade han väldigt mycket om sig själv i den korta meningen.

Det är stor skillnad på ”jag ska bli pappa” och ”min tjej ska ha barn”, men det är också ganska stor skillnad på ”jag ska bli pappa” och ”jag ska ha barn”. I det första fallet ligger fokus på det som händer med en själv, i det andra ligger fokus på barnet.

Samma köp men med olika fokus

Om du beställer något på internet så avslutas ofta beställningen med information om leveransen. Vissa skriver ”vi skickar varan inom fyra arbetsdagar”. Andra skriver ”du får varan inom fem arbetsdagar”. Det är samma sak, men i det första fallet ligger fokus på företaget (som skickar), i det andra på kunden (som får). Kunder gillar ofta att man pratar om dem och inte om sig själv.

Prata hellre om din läsare än om dig själv

Det kan vara värt att stanna upp lite då och då och fundera över sitt perspektiv. I vilka fall pratar du om dig själv när du kan och kanske borde prata om dina kunder, vänner eller barn? De flesta gillar folk som inte pratar så mycket om sig själva.

Zombier gör dina texter bättre

Kan zombier hjälpa dig att lyckas på jobbet? Ja, det kan de!

Passivt språk gör texten krånglig

Jag håller många skrivkurser, och varje gång nämner jag skillnaden mellan passivt och aktivt språk. Passivt språk berättar vad som händer men inte vem som gör det: beslut fattas, hus rivs, åtgärder vidtas. Aktivt språk berättar vad som händer och vem som gör det: styrelsen beslutar, Bengtsson Bygg river hus, polisen vidtar åtgärder. Passivt språk trollar alltså bort det som borde vara subjekt i meningen och tvingar läsaren att gissa vem som beslutat, rivit eller åtgärdat.

Passivt språk har många nackdelar. Jag ska berätta om dem strax, men först måste vi lära oss att identifiera passivt språk. Twitter gav mig det bästa tipset härom veckan: Ta hjälp av zombier!

Fungerar zombietricket på svenska?

Fungerar det på svenska också? Ja det gör det! Några exempel:

Passivt: Verksamhetsplanen beslutades i oktober.
Aktivt med zombier: Verksamhetsplanen beslutades AV ZOMBIER i oktober.

Passivt: Det är av största vikt att åtgärder vidtas skyndsamt.
Aktivt med zombier: Det är av största vikt att åtgärder vidtas AV ZOMBIER skyndsamt.

Av-konstruktionen är lite knölig på svenska, sämre än by-konstruktionen på engelska. Det är smidigare att skriva Zombier har vidtagit åtgärder än Åtgärder har vidtagits av zombier.

Alltså: För att hitta de passiva konstruktionerna i en text kan man tänka så här: Om det inte framgår tydligt vem som har gjort något så kan det mycket väl vara zombier som har gjort det. Läs meningen, försök tolka den som att det är zombier som har gjort det.

Går det? Formulera i så fall om meningen så att det tydligt framgår, och byt sedan (eventuellt) ut zombierna mot den som faktiskt gjorde det. Då får du ett aktivt och bra språk, en intressantare text och mindre utrymme för missförstånd.

Vi testar zombietricket:

Passivt: Verksamhetsplanen beslutades i oktober.
Aktivt med zombier: Zombier beslutade om verksamhetsplanen i oktober.
Aktivt med riktiga aktörer: Utbildningsnämnden beslutade om verksamhetsplanen i oktober.

Passivt: Om risk för budgetunderskott bedöms föreligga ska åtgärder vidtas skyndsamt.
Aktivt med zombier: Om zombier bedömer att det finns risk för budgetunderskott så ska vampyrerna vidta åtgärder skyndsamt.
Aktivt med riktiga aktörer: Om utbildningsnämnden bedömer att det finns risk för budgetunderskott så ska förvaltningarna vidta åtgärder skyndsamt.

Om du inte gillar zombier så kan du naturligtvis testa med andra aktörer, som grodmän, konsulter, din mamma, Carola, kungen eller någon annan. Pröva dig fram!

Varför är aktivt språk bättre än passivt?

Så varför ska man då göra sig omaket att skriva aktivt, med aktörer, om man tycker att det faller sig naturligt att skriva passivt? Tja, säg så här: Om du mejlar mig om ett jobb och jag KAN tolka det som att det är zombier som ska utföra jobbet, då finns det helt klart en lucka i texten. Jag måste själv gissa vem som ska göra det. Jag kommer inte att gissa på zombier, men jag kommer att använda all kunskap jag har om dig och om situationen för att göra en så rimlig gissning som möjligt.

I nio fall av tio gissar jag kanske rätt, men ibland kommer jag att gissa fel. Och i de flesta fall så måste jag stanna upp och anstränga mig. Kanske kommer jag att känna mig osäker. Kanske ringer jag till dig och frågar för säkerhets skull. Då har både du och jag slösat tid och energi, i onödan.

Om syftet med texten är att överföra information så funkar det sämre med passivt språk, helt enkelt.