Jag har just varit i Paris. Det var underbart. Solen sken, det var sensommarvarmt och jag fick ett nytt perspektiv på kommunikation och förståelse.
Vad innebär det att vi förstår varandra när vi kommunicerar? Enligt mitt nya, franska perspektiv handlar det ytterst, eller mest grundläggande, om att man lyckas göra rätt. Jag beställer frukost och får det jag vill ha. Jag köper tunnelbanebiljetter och får rätt antal till rätt zoner. Jag öppnar min väska när museivakten vill titta i den. Mina språkkunskaper tillåter mig inte att fråga om det finns olika sorters frukost på olika dagar, om det blir billigare med femdagarskort eller vad de egentligen tror att jag tänkte ta med in på Louvren. Jag ligger på den understa nivån av språklig förståelse. Jag kan göra rätt.
Att jag ens tog mig upp på den understa nivån beror på två saker: För det första var de allra flesta jag mötte välvilligt inställda och ansträngde sig för att få kommunikationen att fungera. För det andra var både jag och de jag kommunicerade med helt på det klara med att vi skulle hålla oss på den understa nivån. Om en kypare hade velat förklara alla menyalternativ så skulle all kommunikation ha gått förlorad.
Kanske skulle vi tjäna på att oftare hålla oss på den understa nivån av förståelse, alltså använda ord som vi tror att även nybörjare förstår, bygga enkla meningar och helt fokusera på det som läsaren ska göra. Ofta vill man ju så gärna att läsaren ska förstå bakgrunden, förstå konsekvenserna, kunna väga alternativ mot varandra ... Hur stora hinder utgör egentligen de förklaringarna?
Kanske skulle man i myndighetstexter och liknande oftare skriva en göra-version av texten, alltså en sammanfattning helt utan förklaringar, för den som bara vill göra rätt. Frågan är om inte det skulle fungera bättre än de flesta lättlästtexter som skrivs nu, som använder ett enkelt språk men fortfarande har fokus på att förklara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar