Klarspråk nedifrån och upp, funkar det egentligen?

Jag hade ett intressant samtal om klarspråksarbete i dag, med en person som inte alls delar min syn på hur man bör inleda en klarspråkssatsning i en organisation. Hon hade en hel del intressanta synpunkter som jag inte alls håller med om men som jag inser att man bör ta hänsyn till. Hon fick mig att tänka om, helt enkelt.

Medborgardialog = mest pang för pengarna?

Förut har jag tänkt så här: En kommun eller motsvarande organisation har alltid ont om pengar. Därför gäller det att satsa på det som ger som ger mest pang för pengarna. Det borde rimligtvis vara de enheter och personer som kommunicerar mest med medborgare eller kunder, alltså organisationens "slutanvändare" av kommunikation. Om den kommunikationen blir bättre så kan resten av organisationen inspireras och följa efter i sinom tid. Organisationen kommer snabbt mot sitt mål med nöjda kunder eller medborgare.

Ledningens exempel väger tungt

Den kvinna som jag träffade i dag jobbar i en kommun som har satsat på klarspråk och visat att de är beredda att lägga en hel del pengar på det. Flera enheter har fått gå klarspråkskurser, kommunen har sammanfattat de viktigaste skrivtipsen i en tryckt folder och ledningen har gjort en tydlig avsiktsförklaring: vi vill att kommunen ska skriva klarspråk.

Men kvinnan jag pratade med hade inte gått den kurs hon blivit erbjuden, för hon tyckte inte att satsningen var seriös. Hon är för klarspråk, men för att hon skulle följa efter ville hon se tydligare bevis på att ledningen i kommunen menade allvar och var beredda att gå före. Som exempel gav hon att personalavdelningen döpts om till HR, trots att det är svårare att förstå, och att baksidestexten till klarspråksfoldern inte var glasklart formulerad. Det är sådant som jag viftat bort som detaljer, men hon har ju helt rätt i att de speglar en språksyn som inte är helt klarspråkad.

Värt på kort sikt och på lång sikt

Jag blir provocerad av det här förhållningssättet, att ledningen måste föregå med perfekt exempel innan organisationen är beredd att följa efter. Samtidigt vet jag hur viktigt det är att få med så många medarbetare som möjligt på tåget, tidigt. Då kanske det är värt att vänta ett år med en klarspråkssatsning tills man har hunnit ta fram en helt genomarbetad grafisk profil, utbilda alla i ledningsgruppen, gå igenom texterna på intranätet ... Trots att medborgarna eller kunderna under den tiden får tugga sig igenom samma gamla obearbetade texter. På fem års sikt är det kanske värt det.

Hur en kommun eller myndighet prioriterar sin budget är viktigt, och därför är det viktigt att inte ge felaktiga råd om hur man bör inleda en klarspråkssatsning. Jag vill inte medverka till att någon slänger skattepengar i sjön. Men vad är mest effektivt? Att börja uppifrån eller nedifrån? Att testa lite eller att förbereda ordentligt? Vad tror ni?