Risker och möjligheter med analogier (och cykling)

Det vi sett, hört, luktat och känt stannar kvar i minnet. Abstrakta resonemang, däremot, är svårare att komma ihåg. Det abstrakta vill glida undan, men minnet kan fånga det om vi kopplar det till sådant som vi har upplevt. Vi som skriver om abstrakta och svåra ämnen kan hjälpa läsarna att minnas genom att använda analogier. Då blir texterna till sinnesupplevelser som stannar kvar efter läsningen.

Hanna Hallmén visade hur cykling kan göra en handbok spännande 

Hur analogier kan hjälpa läsaren var ett av språkkonsulten Hanna Hallméns ämnen i seminariet Fånga läsaren! Om ambitioner bortom begriplighet på konferensen Textvård i yrkeslivet. Den här texten sammanfattar både Hannas exempel och mina egna reflektioner.

Hanna visade följande autentiska exempel på en analogi ur en handbok om ekonomisk riskanalys. Jag har komprimerat texten. Den är en knapp sida i handboken.

Vill du börja cykla till jobbet? Då bör du tänka på hur du ska undvika att bli överkörd och hur du ska överleva om du ändå blir det. Du kanske bestämmer dig för att hålla dig på cykelbanorna, skaffar reflexer och monterar ett lyse. Dessutom toppar du upp med en hjälm om olyckan ändå skulle vara framme. På samma sätt bör en organisation planera för hur den ska undvika att drabbas av en ekonomisk kris och hur den ska överleva om det ändå händer. Det är den planeringen som är riskanalys.

Vilka möjligheter och risker finns det med att använda en sådan analogi?

Vad kan texten vinna på en analogi?

Analogins möjligheter är många:

• Analogin med cykling får riskanalys att kännas enkelt och naturligt. Läsarna får en känsla av att de redan kan grunderna och att det kommer att bli lätt att lära sig mer om riskanalys.
• Analogin gör det abstrakta begreppet riskanalys konkret. Risken att skada sig i trafiken känns påtaglig, och då känns kanske organisationens risker också mer konkreta.
• Analogin skapar bilder och väcker känslor hos läsarna. De kanske kopplar texten till sin egen vardag, och det gör att de minns texten. Texten blir en upplevelse och ett minne.

Och vad kan den förlora?

Det finns flera risker med analogin:

• Vi har inte kontroll över vilka känslor läsarna förknippar med cykling. Om de tycker att det är töntigt med cykelhjälm så tycker de kanske att riskanalys är töntigt och onödigt. 
• Om läsarna bor på en ort där det inte går att cykla till jobbet så kommer de inte att känna igen sig utan i stället bli förvirrade eftersom texten innehåller två obekanta ämnen i stället för ett. 
• Experterna kan bli förolämpade av att analogin banaliserar deras område. 
• Läsarna kan bli så uppslukade av analogin att de bara kommer ihåg cykeln och glömmer riskanalysen. 

Skribenten måste känna sina läsare, och anstränga sig

En väl använd analogi kan göra underverk med en text, men skribenten måste känna sina läsare. Vilken analogi kommer läsarna att känna igen sig i? Vilka känslor kommer de att förknippa med den?

Det är också viktigt att  koppla analogin till det ämne som texten egentligen handlar om, så att läsarna minns riskanalysen och inte bara cykeln. Det kan vara lätt att glömma när man har jobbat en stund med sin analogi. Efter ett tag tycker man kanske att kopplingen är självklar, men det ska man inte räkna med.

Slutligen bör man introducera och kommentera analogin så att läsarna förstår att syftet är att introducera och konkretisera ämnet, inte att helt förklara det.

Läs mer om Hanna Hallmén på hennes webbplats

Hanna hade bara en halvtimme på sig men hann ändå prata om både det här och två andra sätt att fånga läsaren: att tala om björkar och att bjuda på Madeleinekakor. Läs mer om och av Hanna på hennes egen webbplats!