Vänlighet är inte alltid rätt

Den här skylten ser jag lite då och då, på insidan av toadörren på gymmet där jag tränar.

Varje gång jag ser den blir jag arg. Riktigt grinigt gnällilsken!

Låt oss börja med lite textanalys. Vad säger texten egentligen? Jo, det här:

• Vi tackar dig för att du använder sanitetsbehållaren.
• Om du använder sanitetsbehållaren så tackar vi dig.
• Om du inte använder sanitetsbehållaren så är är du en obra person som vi inte vill tacka.
• Vad är du för en person egentligen, du din slusk som inte använder sanitetsbehållaren?

Det här är ett vanligt sätt att argumentera: om du gör rätt så får du vara med i vår gemenskap (underförstått: om du gör fel så får du inte vara med). Texten motiverar mig alltså att använda sanitetsbehållaren med hjälp av ett förtäckt hot om uteslutning ur gruppen. Min reaktion är att genast vilja göra rätt, utan att ens reflektera över varför.

Problemet är bara att den "avsedda sanitetsbehållaren" alltid ser ut så här, ett påslöst lock som är omöjligt att använda:

Skylten och verkligheten tillsammans försätter mig alltså i en situation där jag inte kan göra rätt, fastän jag vet att jag blir utesluten ur gruppen när jag gör fel. Jag vill gå ut i gymmets reception och bara "alltså, jag VILLE FAKTISKT göra rätt, och DET VAR INTE MITT FEL att jag inte kunde!". Jag blir arg och går i försvarsställning.

Vad kan vi då lära av detta?

1. Det är svårt att vara vänlig i text. Skylten hade kunnat säga "Släng bindor och tamponger i sanitetsbehållaren". Förmodligen tyckte skribenten att det var för rättframt. Då är det lätt att ta till formuleringen med tack för att, men man måste vara vaksam på vad man egentligen säger. Tack för att ... innebär alltid ett hot. Den mer rättframma texten skulle inte ha gjort mig lika arg när jag inte kunde följa uppmaningen.

2. En text kan aldrig vara bra eller dålig i sig själv. Den måste alltid värderas i förhållande till verkligheten. Om de som städar på gymmet alltid satte påsar i behållaren så skulle texten ha fungerat bättre.